jag minns det som igår, ändå va de ca sex år sedan

om inte mer..

som om det va igår du fick den i huvudet

som om det va igår samantha sprang upp till mig när jag

va ensam inne och skrek du va död,

de gjorde så jääävla ont, jag vilel ut

dem höll fast mig, jag skrek, jag grät, jag slogs,

trodde detta va slutet på ditt liv

kunde inte andas.

de va den värsta stunden någonsing i hela mitt liv.

ingen dag kommer kunna beskriva den dagen.

smärtan gjorde så ont,

den är helt obeskrvilig, kan inte förklara

jag trodde du va död

de regna, de va kallt

samantha trodde du va död, hon va med dig ute, o alla

andra i familjen förutom jag.

eftersom du fick den i huvudet

de börja blöda såå mke

du kom i en vattenpöl med såret, de blev då mer "blod"

jag fick panik

nu ångrar jag att jag va inne

jag kom ihåg när jag såg din jacka, den va röd

jag kom ihåg när jag såg ambulansen komma

jag fick mer panik

ingen kunde få mig lugna ner mig,

jag visste INGENTING mer än att hon va död,

vilket hon egentligen inte va...

jag trodde de, jag va så jävla rädd

även om jag va liten så va jag de,

jag kunde inte sova på natten, fick inte sova hemma

ingenting..

jag orkade inget mer för stunden

inte idag heller, men jag är iaf glad du finns kvar

annars hade jag inte heller varit de mamma

så va stolt över att du är så stark

och du räddade även min brors liv,

du sa han skulle väck och att du klara de,

du klara de.. även om den ramla

fyfan vahemskt de va..

de kändes som en kniv i hjärtat

hade du lämnat mig den dagen hade jag gått med dig

JAG ÄLSKAR DIG MEST MEST MEST

tack ni som rädda livet på min mamma,

tack för hon fick stanna kvar

så sjukt stolt över att du klara de..

jag är så sjukt jävla glad du hade dem där änglarna runt dig mamma