måste skriva av mig lite.

ja, exakt.. ibland måste man skriva av siig. ag gör de nu.
jag skriver inte detta för ni ska tycka synd om mig :)

Jag vill kunna i gråta i någons famn, jag vill kunna bli fånad om jag faller.
Jag vill kunna lita på någon igen. Det kan jag inte. inte på NÅGON.
Jag är nog ett stort misstag. Jag vet inte vad jag gör för fel,
men vad jag än gör blir de fel. Jag vill sluta med allt, men ändå fortsätta.
Ingen vet hur jag mått eller mår. Det är sjukt att jag aldrig vågat berätta för ngn.
Jag har hållt det inom mig, uppe på mina egna ben har jag stått. Jag kan snart inte
hålla mig själv uppe längre, jag behöver någon som tar emot mig när jag faller.
jag behöver någon NU! Klarar inte av att hålla allt inom mig själv. Jag vill bara kunna sätta
mig med någon, någon som man verkligen kan lita på och inte säger det vidare..
Alla tror jag lever som en dans på rosor, helt perfekt! men ni som tror det, ni vet INGENTING.
för det e inte så... Jag behöver ngn, men vemfan finns där? Iaf inte den som skriver: Finns<3.
Det är den som inte finns där. Jag vill leva som jag gjorde när jag va liten. Jag hade världens bästavän,
världens bästa familj. Jag hade allt ett barn kunde önska sig.. Nu? vad har jag nu?
Jag är helt tom, ett stort svart hål , för alla? Tydligen.. Ni har erkännt jag alltid varit den som är på "efterhand"
den ni brytt er om minst. vet ni hur det känns att veta de? Jag trodde tårarna tog slut, men isf hade mina
varit slut för längesedan. Jag gråter mig t sömn, jag drömmer "mardrömmar" om mitt liv, vad jag gör, & allt.. Hemskt att vakna mitt i natten och drömma något man gjort, gör eller något som hänt.
jag har försökt dölja all skit,.. Men nu efter jävligt många år, har ni märkt något är fel med mig.
Att jag inte mår riktigt bra. Kommer jag aldrig kunna bli HEL igen? Jag får väl försöka klättra upp till toppen,
jag kanske ramlar ner, men då får ja gö de om och om igen. kanske ger jag upp eller så kommer jag upp.
jag hoppas jag en dag kommer må bra igen och attt ni kommer se mitt riktigta smile.. Det jag alltid bar omkring på läppara när jag va liten. Då jag mådde som bäst. Senn hände allt på några dagar, jag föll ner, försökte hålla mig uppe. FÖRLÅT :(

förlåt, men ja va tvungen att skriva av mig!


Kommentarer
Postat av: sofie

finns här för dig.

2010-06-17 @ 00:23:01
Postat av: alicia

Älskar dej (L) <333333333333333333333

2010-06-24 @ 00:40:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0